Dr. Marco Benavides, vetenskaplig redaktör | MedMultilingua.com
I juli 2025 korsade medicinen en gräns som tidigare tillhörde science fiction. En kirurgisk robot vid namn SRT-H, utvecklad av forskare vid Johns Hopkins University, lyckades genomföra en bukoperation utan mänsklig inblandning. Det var inte en enkel upprepning av programmerade rörelser. Roboten fattade egna beslut, anpassade sig till oväntade situationer, rättade till misstag och slutförde operationen med framgång.
Ingreppet var en kolecystektomi, alltså borttagning av gallblåsan – en vanlig operation världen över. Men denna gång hölls skalpellen inte av en mänsklig hand. Den styrdes av en maskin som lärt sig genom att studera tusentals kirurgiska videor, vägledd av instruktioner i naturligt språk och tränad att förstå vad som händer inuti kroppen.
Detta genombrott markerar ett historiskt ögonblick: den första autonoma kirurgin som lyckats i en realistisk modell. Och det väcker djupa frågor om medicinens framtid, kirurgens roll och hur man säkerställer tillgång till högkvalitativ vård för alla.
🤖 Hur lyckades roboten?
SRT-H är inte vilken robot som helst. Den bygger på en hierarkisk arkitektur med två nivåer av intelligens:
- En övergripande planeringsenhet som tolkar instruktioner i naturligt språk (som ”separera vävnad” eller ”justera rörelse”) och bestämmer vad som ska göras.
- En utförandeenhet som översätter dessa beslut till exakta rörelser: skära, sy, applicera tryck, med mera.
Denna struktur gör att roboten inte bara följer kommandon, utan också förstår det kirurgiska sammanhanget, anpassar sig till förändringar och återhämtar sig från misstag. I tester opererade SRT-H åtta gallblåsor ex vivo (utanför kroppen, men i realistiska förhållanden) och uppnådde 100 % framgång utan mänsklig hjälp.
🧪 Var det en riktig operation på en levande patient?
Inte riktigt. Trots att SRT-H:s prestation är imponerande, utfördes operationen i ett experimentellt laboratorium, med gallblåsor från grisar ex vivo – alltså utanför kroppen, men i en miljö som simulerar verklig kirurgi.
Det innebär att:
- Roboten opererade på verkliga organ, men inte på levande djur.
- Miljön var utformad för att introducera kirurgiska utmaningar, som vätskor som stör sikten, föränderlig vävnad och positionsförändringar.
- Målet var att testa om systemet kunde fatta egna beslut, rätta till misstag och slutföra operationen utan mänsklig inblandning.
Sådana tester är avgörande innan man går vidare till operationer på levande djur eller människor. De gör det möjligt att utvärdera säkerhet, precision och anpassningsförmåga utan att riskera liv.
🔍 Forskarna sammanfattar det så här:
“Vår metod uppnår 100 % framgång i åtta ex vivo gallblåsor, helt autonomt utan mänsklig intervention.”
(Kim et al., 2025, Science Robotics)
🧠 Vad betyder detta för medicinen?
Autonom kirurgi syftar inte till att ersätta kirurgen. Den strävar efter att reproducera kirurgisk excellens konsekvent, utan trötthet, utan variation, oberoende av den mänskliga faktorn. Med andra ord: att demokratisera tillgången till avancerad kirurgi.
Tänk dig att en teknik som finslipats av en specialist i Stockholm kan replikeras exakt i en landsbygdsklinik i Bolivia – utan att specialisten behöver vara där. Det är vad autonom kirurgi möjliggör.
| Fördel med autonomt system | Klinisk betydelse |
|---|---|
| Reproducerar optimal teknik utan trötthet | Färre misstag, mer konsekvens |
| Oberoende av kirurgens dagsform | Högre tillförlitlighet i kritiska miljöer |
| Kan användas där specialister saknas | Tillgång till avancerad kirurgi globalt |
| Kirurgen blir strategisk övervakare | Fokuserar på komplexa fall och etiska beslut |
🩺 Försvinner kirurgen?
Nej. Kirurgen förändras. Rollen blir mer strategisk: att övervaka, fatta beslut i oväntade situationer och säkerställa patientens trygghet.
Det öppnar också för en ny typ av medicinsk utbildning, där framtidens kirurger lär sig att samarbeta med autonoma system, förstå deras begränsningar och veta när det är dags att ta över.
🌍 Vad händer med empatin?
Kirurgi är inte bara teknik. Den är också mänsklig. Blicken, rösten, tryggheten före operationen. Därför, även om skalpellen kan bli autonom, är relationen mellan läkare och patient fortfarande oersättlig. Tekniken kan standardisera metoden, men empatin är och förblir mänsklig. Och det är något ingen algoritm kan ersätta.
Autonom kirurgi är inte längre en framtidsvision – den är verklighet under utvärdering. Och som all medicinsk innovation måste den ledas av etiska, mänskliga och sociala principer. För även om skalpellen kan tänka, är det fortfarande hjärtat hos vårdpersonalen som får medicinen att leva.
📚 Vetenskaplig källa
- Kim, J. W. (Brian), Chen, J.-T., Hansen, P., Shi, L. X., Goldenberg, A., Schmidgall, S., Scheikl, P. M., Deguet, A., White, B. M., Tsai, D. R., Cha, R. J., Jopling, J., Finn, C., & Krieger, A. (2025). SRT-H: A hierarchical framework for autonomous surgery via language-conditioned imitation learning. Science Robotics, 10(104), eadt5254. https://doi.org/10.1126/scirobotics.adt5254
- Bild av SRT-H-roboten som utför en del av en gallblåseborttagningsprocedur i en ex vivo-grismodell. Foto: Ji Woong ’Brian’ Kim. Bild med tillstånd av Johns Hopkins University.
#ArtificialIntelligence #Medicine #Surgery #Medmultilingua
Lämna ett svar